Ny hemsida

Jag har en ny sida. Samma innehåll men ny design och mer anpassat för läsplattor bland annat. Så gå direkt till paldanius.se i fortsättningen. Om det inte fungerar utan du om och om blir återkopplad till den här sidan så beror det förmodligen på cookies i din webbläsare, har fått en del frågor från Firefox-användare om det här.

Äntligen

I helgen blir det äntligen tävlingspremiär för mig. Idag åker jag till Köpenhamn och i morgon startar världscuptävling 3 där jag ska köra K1 500m. Se info och resultat här.

Ryggen är så mycket bättre och jag har kunnat träna bra sista två veckorna och vädret har dessutom varit hyfsat fint den sista veckan så jag är väldigt tillfreds… och lite uppspelt inför helgens bravader. 

Jag är mycket bättre på att paddla än att göra film men här kommer i alla fall en liten filmsnutt för att beskriva min känsla just nu. Äntligen på väg!!

Jämställdhet och tålamod

Namnlöst
Igår höll jag en föreläsning på en konferens här i Jönköping som handlade om jämställdhet bland barn och ungdomar. Det var en helt suverän konferens med spännande perspektiv från tex en förskola i Tenhult som jobbar väldigt medvetet med att behandla pojkar och flickor likadant, dom hade filmat sig själva och insett att så inte var fallet från början, inte heller bemötandet av mammor respektive pappor. Mycket intressant. Vidare fanns representanter från regionstyrelsen, flera fritidsgårdar och föreningslivet på plats. Jag berättade om mina erfarenheter gällande jämställdhet inom kanotvärlden. 

Sammanfattningsvis är min åsikt att det internationellt är riktigt illa på jämställdhetsfronten men att vi har kommit långt inom kanot i Sverige och definitivt i min klubb.

En sak som ökat jämställdhet och tjejer och killars interaktion i kanot är mixcupen där mixade K2:or tävlar mot varandra på varierade sträckor i en serie som sträcker sig över hela säsongen. Beroende på placering så får varje besättning ett visst antal lotter och efter sista deltävling koras en vinnare, helt enligt slumpen men ju bättre varje klubb har presterat desto fler lotter har de samlat på sig och därmed ökar ju sannolikheten. Ett grymt bra system som lockar såväl elit som bredd eftersom varje placering räknas och loppet är inkluderande eftersom alla kanotister är viktiga oavsett kapacitet, ålder och genus. Genialiskt och mycket uppskattat, det var faktiskt min egen far som kom på idén, honom har jag underskattat alldeles för många gånger. 

I helgen blir det första deltävlingen i årets mixcup när Vårregattan avgörs i Nyköping. Det är också årets första uttagningstävling till landslaget och en efterlängtad värdemätare efter vinterhalvårets träning.

Men tyvärr kan inte jag vara med… Jag håller på och rehabiliterar min rygg. En överansträngning helt enkelt. Jag som väldigt sällan är sjuk får alltid något form av skadesymptom när jag går över gränsen. Ja det är inte mycket svårare än så; jag gick över gränsen och min kropp sa ifrån, ryggen sa stopp och nu behöver jag ta hand om kropp och knopp. Jag har gjort en MR och fick utlåtandet: ”Din rygg ser väldigt fräsch ut med tanke på din ålder och din idrott” alltid något😉 Fyndet var en inflammerad fasettled som stämde överrens med min smärta. Fasettlederna används vid rotation och ja bara i kanoten kan det ju bli en sisådär 50 000 rotationer i veckan… Inflammationen gör att det blir trångt och att en nerv hamnar i kläm som smärtar. Så i 2,5 vecka nu har jag kört massor med rehabträning och skonat ryggen från det som belastar, tex paddling. Den här veckan har jag faktiskt paddlat lite grann, dock inte fort.

Mitt mål är att kunna tävla igen i slutet av månaden på världscupen i Köpenhamn, går det innan så är det en bonus men jag tänker inte stressa, det har jag gjort tillräckligt därav skadan. Det är ju VM i augusti som är säsongens stora mål, men jag behöver ju visa vad jag kan innan dess för att bli uttagen. 

Nu prioriterat jag återhämtning och rehab samt strategier för att hålla i det och att skynda långsamt. Det kräver verkligen massor av tålamod att nöta småövningar och att inte köra för hårt. Nåt annat som kräver massor av tålamod just nu är min älskade son som snart fyller två och har börjat testa var gränserna går när det gäller det mesta.. Så nu är det tålamodsträning så det ryker om det, det är nyttigt för mig.
sågen
Alfons, rör inte sågen!

Vår tid är nu

Hård träning i min nya kanot

Nu har jag bara några dagar kvar här på Nelos träningscenter vid Lake Aguieir, ett av mina absoluta favoritträningsställen för träningsläger. Bra klimat, optimalt paddelvatten, relevant gym, några lagom branta löpbackar, mycket fräscht och trivsamt boende och god näringsrik mat i obegränsade mängder och allt inom ett litet område med väldigt lugna omgivningar. Dessutom finns alltid dom senaste kanoterna att tillgå och jag fick min nya Nelo cinco levererad hit och den är riktigt snabb och kursstabil och har en helt annan för. Nedan ser ni en bild med fören och fler bilder av detta fantastiska ställe.

Jag är här med mina klubkompisar Annika, Fabian, Qusay och Fredrik, jag trivs i det här gänget och för mig är det betydelsefullt med klubbgemenskap och att föra starka träningstraditioner vidare till nästa generation så att dom inte tror att det bara handlar om att köra korta sprintar och lyfta tungt i bänkpressen. Med oss har vi Åsa Eklund som skriver program, håller ihop träningen, filmar, tar tid, justerar teknik och peppar. Åsa var min tränare mellan 2001 och 2011 och vi har beslutat att samarbeta igen. Åsa är hård men inkännande och klok och hon kan otroligt mycket. Vi är med andra ord ett glatt gäng på sex personer som tränar hårt, mycket hårt. De här två veckorna bli en extra boost i träningen. Fokus ligger fortfarande på basträning men med något högre tempo. Åsa påminner ofta om att det är ett tag kvar till årets stora mål som är VM som går i augusti och på vägen fram gäller det att ha tålamod för att få en extra skjuts när det verkligen gäller.

Som sagt så är vi långt ifrån tätbebyggt område men lite folk har vi träffat. Danska A-landslaget och några ungerska killar var här tills i lördags och ett stort gäng indonesiska kanotister kom förra veckan så det är mycket folk på vattnet men vattnet är stort så det är ingen risk för trängsel. Som ni kanske ser på bilderna är det här en plats som skapar harmoni, i alla fall för mig. Här används inte mycket energi på annat utan jag hinner verkligen återhämta mig bra trots att vi tränar både extra hårt, länge och ofta. Det är inte förrän sista dagarna som vi har orkat fixa internet där vi bor. Som småbarnsmamma har jag fått en extra kick av att sova hela långa nätter, vara frånkopplad och haft tid att till exempel läsa. Och om ni känner att ni har tid att läsa en bok eller om ni helt enkelt skiter i diverse sociala medier i en vecka (för då sparar ni massor av tid) så är det en bok som jag tycker att ni ska läsa och det är Vår tid är nu av Svante Axelsson, den är viktig.

Kolla in fören på Nelo cinco

 


JKK-gänget på plats


Coach Åsa utanför gymet

Läs den!

  Goa grabbar en go vilodag

 


Kul med brorsan på plats


Jag och brorsan tränar K2

  Morgondimman lättar

 

Ännu en dag med fantastiska träningsförhållanden

 

Annika testar cincon.

Borta bra men hemma bäst

IMG_8376-1
I lördags kom jag hem till Sverige och sen dess har jag njutit av varenda sekund. Av det nordiska vårljuset som inte är bländande starkt utan uthålligt och milt, av gruset som knastrar under barnvagnsdäcken, av bekanta smaker och fräscha dofter, av en skön säng och av att höra hemma. För även om jag trivs när jag är i väg så är jag inte hemma. Jag känner mig välkommen men jag är inte en del av kulturen och strukturen.

Jag inser att ju mer jag reser desto bättre trivs jag hemma och det slår mig än en gång hur obegripligt fruktansvärt det måste vara att tvingas lämna sitt hem och mot sin vilja men för sin överlevnad tvingas flytta till till exempel det svårtillgängliga samhället Sverige. Desto större anledning för oss lyckligt lottade svennar att hälsa våra nya vänner välkomna och bjuda in och bjuda till så gott vi kan.

Våren väcker minnen och känslor och ger mig energi och trots jetlag har det varit full fart. Jag har träffat släkt och vänner och fixat och donat och idag har jag haft tre föreläsningar för högstadieeleverna på Sandaskolan och även hamnat på deras Wall of fame. Sånt där känns fortfarande märkligt, trots att jag precis har stått och berättat om mina förberedelser inför mitt femte OS så är jag ju den där vanliga Sofia som gillar att vara hemma och umgås med nära och kära.

I morgon drar jag iväg igen, det är en del av mitt jobb, en del i min satsning. Den här gången tillsammans med ett gäng glada klubbkamrater från Jönköping och vi kommer ha kul och träna hårt och det är bra för min paddling och jag vill göra jobbet för att kunna paddla fort i augusti, men oj vad jag kommer sakna min son.

Taggad , , , ,

Kalas, gala och festival

kalas
Är det kalas så är det😉

Idag är det min födelsedag och jag tycker att det är barnsligt kul att fylla år. Idag har det dessutom varit vilodag, ja, på en måndag. Vi kör tre hårda dagar och sen en vilodag så det rullar vilken dag som är ledig och idag blev det bra tajming. Jag började dagen med att få en välbehövlig massage av den duktiga svensk-australiensiska massören Annika som jag har lärt känna här. Sen lite strandliv och tillverkning av en hallontårta och ett gäng energibollar i rawfood-anda. Inte bara supergott utan också nyttigt. Och så trevliga gäster på det. Sociala tillställningar med bra folk ger mig energi och gör mig glad.
strandliv
Full fart på stranden, mina vilodagar är sällan helt vilosamma nuförtiden😉
rawfoodtårta
Nyttiga läckerheter, höra av er om ni vill ha recept

Jag blev också glad av många grattis hemifrån och rapporter från helgens Jönköpingsgala. Idrottspriser ligger mig såklart varmt om hjärtat och det var kul att höra att  Janni Larsson med dubbla VM-guld i jujutsu stod som värdig vinnare. Men årets mest betydelsefulla pris gick till Johanna Linder och Jönköpings kristna samarbetsråd i kategorin årets initiativ. För initiativet till kyrkklocksringning och fantastisk uppslutning den 1 maj i fjol. En historisk manifestation för att visa att vi är många som tror på alla människors lika värde, något som satte Jönköping på kartan och gör mig som Jönköpingsbo stolt.

Här på Guldkusten har jag inte varit med om varken galor eller manifestationer men dock en fantastisk kulturfestival som heter Bleach och pågår i två veckor med inspirerande gratisaktiviteter för alla åldrar varje dag, det vore något för Jönköping att ta efter. Sådant skapar samhörighet, vikänsla och mervärde. När jag har tid och ork över så har vi passat på att besöka lite olika aktiviteter i närheten. Höjdpunkten var i lördags kväll på en familjevänlig gratis utomhuskonsert med Clare Bowditch. Och ja, så var det ju det där med att 19 av 20 kvällar här är som årets bästa kväll hemma rent vädermässigt, det underlättar ju för arrangörerna. Musik- eller andra klnstupplevelser är återhämtning för min själ efter mycket nötande i kanoten.
Bleach

Vättern?

IMG_8109

Ja visst ser det ut som hemma, som att stå på Vätterstranden och titta upp mot Visingsö på en av årets vackraste dagar. Men jag är fortfarande i Australien och kortet är taget i söndags, från en färja på väg till Fraser Island. Jag är halvvägs in i lägret nu och väldigt sliten, mycket hårda pass blir det, så två extra vilodagar och en liten tripp norrut i helgen gjorde susen för både kropp och själ.

Team Balkan och jag

IMG_8169

Här är vi, i 4 nyanser av rosa, och nej jag menar inte skinnet för nu tycker jag faktiskt att vi har gräddat till oss alla 4. Solen är ju farlig här, jag vet, det är samma sol som hemma, men den skiner starkare här och ozonlagrt är tunnare och vi är ju betydligt närmare ekvatorn än hemma i Sverige så vi paddlar tidig morgon och eftermiddag för att inte vara ute mitt i den mest gassande hettan. Så om vi tränar mitt på dagen så blir det i gymet. Från höger ser ni Martina från Slovakien, stark som en oxe och uthållig som få. Hon bara kör och kör på alla pass, ingen självbevarelsedrift någonstans men hon hanterar det, o ja, och hon får oss andra att tagga till. Sen ser ni Spela från Slovenien som senast 2013 tog VM-medalj på K1 200 men i somras födde barn och nu är tillbaka igen. Snabb tjej som är grym på starter men också oväntat bra på dom långa malarpassen och hon slår till när man minst anar. Tredjen från höger är Ivana, också en snabb tjej, framför allt vad det gäller accelerationsfasen och så kör hon alltid bra så fort tränaren tar fram tidtagaruret. Och så jag längst till vänster. Envis som få, ger mig aldrig på sista intervallen och är väl gängets solklara medeldistansare, dessutom överraskar jag i år (tillochmed mig själv) med att ha en extra powerväxel när jag tänder till på passen. Tillsammans är vi ett glatt och fokuserat gäng som håller intesiteten uppe på passen och pushar varandra (ibland kanske lite väl mycket). Det är ingen av oss som kan dominera alla intervaller på ett helt pass och det visar att det är hög klass, kul.

PK-Fotnot: Som jag tidigare har förklarat här så är Team Balkan inte helt överrensstämmande med mina träningskompisars geografiska tillhörighet men dom, liksom den serbiske coachen gillar namnet och det är ett hjärtligt och praktiskt samlingsnamn.

På andra sidan jordklotet

Guldkusten
Nu är jag i Australien. Har varit på plats här på Guldkusten i en vecka den här omgången men precis räknat ut att om jag räknar med alla gånger som jag tidigare varit just här så är jag inne på mitt andra år. Och jag vet varför jag kommer tillbaka, det är gött avara här och träningsförhållandena är helt suveräna. Eller vad säger ni om att paddla här? En annan bra grej är att jag har med mig mina grabbar och en mycket bra europeisk träningsgrupp på plats. Australiensiskorna som tränar här håller också hög klass men just nu håller dom på och toppar sig för sina uttagningstävlingar och australiensiska mästerskap i mars och min plan är att jobba med grunden, styrka, teknik och uthållighet, de närmsta 7 veckorna och då passar de andra europeiska tjejerna bättre som träningssällskap.

Vinterträning

järabacken
Trötta grabbar efter tuffa löpintervaller uppför Järabacken

Vilken verkligen virrigt våt vinter vädermässigt😉 Kunde inte låta bli en liten alliteration där. För visst har det varit märkligt. Hur mycket nederbörd som helst, och ibland har den lagt sig som snö en liten stund och sen blir det slask och sen fryser det på och blir snorhalt och så går det varken springa eller åka skidor. Jo, det gör det visst. I min sits, när det inte finns plats för undanflykter när det gäller träning, när valet att göra något annat oftast känns som en våldtäkt på mina mål (men ibland är en förutsättning för rekreation och senare prestation) så gäller det att se förbi hindren och ibland bita ihop och ibland vara kreativ. I dag har jag faktiskt åkt 2 mil skidor runt runt runt uppe i Hallby tack vare Hallbys skidsektion som kämpar, sprutar och flyttar och spårar konstgjord snö så att jag och Jönköpingsbyggdens vaslaoppsdeltagare har någonstans att ta vägen. Tack för det. Fantastiska spår med tanke på väderförutsättningarna. Och så har jag sprungit på hala vägar fast med dubbar under skorna så allt går, nästan, men paddlar ute det gör jag inte nu, där går gränsen. Men det händer då och då att jag kör lite paddelmaskin (en av få träningsformer som jag tycker är riktigt tråkig, man kommer ju ingenstans, men som jag lägger in någon gång i veckan) och i övrigt blir det en hel del simning och mycket gym och medicinboll.

Rosenlundsbadet
Glada miner efter avklarat simpass

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.