VM

image

VM är över och jag åker hem med en 14;e-plats på K1 500 i bagaget och jag är nöjd. Hade du frågat mig i vintras om jag hade varit nöjd med det så hade jag sagt klart nej. Om du hade frågat mig om mina förväntningar för 2 månader sen så hade jag sagt att det blir nog inget VM i år.

Så att vara här, att vara med, att kunna ge allt, att kämpa, att vilja, det är för mig en stor seger bara det. Marginalerna är små och jag är med i matchen.

I semifinalen hade jag bäst andra 250m av alla så uthålligheten finns där. I B-finalen valde jag att verkligen satsa och att vara mer offensiv. Det fick jag självklart betala för på slutet av loppet men det var ändå värt att testa. Och trots att det här var mitt13:e senior-VM så har jag lärt mig massor och får ett bra kvitto på min status just nu och på vad jag ska jobba på framåt. Och viktigast av allt: Jag tycker att det här är så grymt kul så jag vill mer!

Tack för stödet, det kommer mera!!

Mot VM i Milano

GOPR3243
I morgon bitti bär det av till Italien. På onsdag börjar kanot-VM i Milano och på torsdag går jag in i elden med försök och semifinal på K1 500. Jag är pigg och sugen. Och förhållandena här hemma har varit fantastiska både vad det gäller väder och träningssällskap.
GOPR3439
Uppladdningen har gått väldigt bra fram till i lördags då jag var på cyklade till träningen och krockade med en bil… Många tankar for genom mitt huvud när jag åkte in i bilen och sen ner på asfalten och när jag väl landade var jag väldigt tacksam över livet, det bräckliga sköra livet som många av oss går runt och tar för givet varje dag. Och nu är jag oerhört tacksam över min kropp, den klarade smällen riktigt bra. Jag blödde en hel del näsblod och näsan är lite blå och jag har en hel del skrubbsår och blåmärken och en konstig träningsvärk i kroppen men inget är brutet och jag mår bra och var aldrig avsvimmad, förmodligen tack vare att jag hade hjälm. Det kommer jag fortsätta med.  Jag var ute och provpaddlade igår och det enda jag känner av är två stukade fingrar, men dom blir bättre och bättre dag för dag och bekymrar mig inte. Dessutom är ju all träning inför VM gjord och lugna dagar (med mycket bad!) nu är helt enligt plan.
IMG_0271

Så jag åker till VM med nya perspektiv och en längtan efter att äntligen få tävla efter en skadefylld säsong. Att kliva rakt in i VM utan att ha presterat något i år är inget som skrämmer mig. Det blir mitt 13:e senior-VM så rutinen har jag, nu får vi se hur långt formen räcker till. Det är 101 nationer på plats så konkurrens finns det gott om. Jag kör K1 500 med start på torsdag.

Gomorron Sverige

Jag sitter på tåget hem från Stockholm. Det där med att åka tåg är ju en hit när det går som det ska… Jag åkte upp igår och i morse var jag med i Godmorgon Sverige och pratade om OS tillsammans med skytten Håkan Dahlby och programledaren Kristina Hedberg. Precis när det började bli dags att bryta kom den mest intressanta frågan (enligt mitt tycke och smak): Om det här med stora idrottsevenemang i länder där mänskliga rättigheter inte respekteras.

Som i Rio där det sägs att paddelvattnet är så förorenat att om man får i sig två matskedar är det 90% risk att bli magsjuk… Idrottarna är på plats några veckor men tänk lokalbefolkningen. Borde inte internationella olympiska kommittén ställa höga humanitära krav på ett land som ska hålla ett OS? Det där är intressant och väldigt komplext. Tyvärr fick det ingen tid för frågan kom upp för sent i inslaget. Men det var ändå bra att den kom upp. Och det var kul att vara med i SVT och fint att spendera några timmar i vår vackra huvudstad. Nu ska jag hem och paddla på vackra Vättern. För jag vill köra OS om ett år.

PS Sändningen kan ni se här. Jag är med från 07.50. (Ca 55min in i dagens sändning den 5 aug)

Träningspepp

Att mina närmsta mår bra, att min kropp är hel och att jag mår bra och har energi, det är fantastiskt. Att det dessutom går riktigt bra att paddla trots en stökig vår och försommar och väldigt mycket mindre träning i bagaget än vanligt är en stor stor bonus. Och inget jag tar för givet. Jag ler.

Köpenhamn
Sist jag skrev här skulle jag på tävling i Köpenhamn. Det gick inget vidare. Ryggen höll inte helt enkelt inte… Så det kändes lite bortkastat att vara där, men inget ont som inte har något gott med sig. På plats fanns min gamla kollega Josefin Nordlöw som det alltid är kul att snacka med. Med sig hade hon sin nära vän Marika som är en skicklig naprapat.

Inre magmuskler
Marika var på plats som åskådare men vi lyckades låna en bänk i Österrikes tält och hon undersökte mig där. Det hon sa direkt var att jag saknade kontakt med mina undre magmuskler alltså dom innersta stabiliserande musklerna som håller upp hela bålen, att jag förmodligen tappade bålkontakten under min graviditet och inte hittat tillbaka till den efteråt. Sen Köpenhamns-tävlingen i månadsskiftet maj-juni har jag träffat Marika ett flertal gånger. Hon har rätat upp min kropp och gett mig övningar för den inre bålmuskulaturen. Jag har fått liknande övningar av terapeuter tidigare men enligt Marika har jag lyckats fuska mig igenom övningarna genom att använda mina starka yttre muskler.

Rehab
Så efter 6 veckors rehabträning och aktiveringsträning, sånt där riktigt tråkigt och frustrerande, för mina inte muskler kunde jag avlasta ryggen och paddla bättre tekniskt. Från att ha haft ont i ryggen dag som natt och blivit tvungen att bryta pass efter pass kan jag nu ta i för fullt och jag njuter av det. Under 6 veckors tid låg fokus helt och hållet på rehab, mitt i sommaren.., men oj vad bra det blev. Äntligen känner jag att kopplar ihop benarbetet med greppet i vattnet på ett effektivt sätt. Jag har hittat den fantastiska känslan av riktigt bra driv som jag har saknat sen jag blev gravid för snart 3 år sedan.

VM-läger
Nu får jag ihop det igen och trots att jag inte har kunnat träna alls som planerat i sommar så känns det riktigt bra. Och sista två veckorna har jag kört på riktigt bra och fått en grym känsla och nu är jag i Karlskoga med dom andra sex tjejerna som ska till VM och vår förbundskapen Martin Hunter och här är det hårdkörning vill jag lova. Bra kvalitet med många fattas i regnet så nu är jag peppad för VM om 3 veckor.

Äntligen

I helgen blir det äntligen tävlingspremiär för mig. Idag åker jag till Köpenhamn och i morgon startar världscuptävling 3 där jag ska köra K1 500m. Se info och resultat här.

Ryggen är så mycket bättre och jag har kunnat träna bra sista två veckorna och vädret har dessutom varit hyfsat fint den sista veckan så jag är väldigt tillfreds… och lite uppspelt inför helgens bravader. 

Jag är mycket bättre på att paddla än att göra film men här kommer i alla fall en liten filmsnutt för att beskriva min känsla just nu. Äntligen på väg!!

Jämställdhet och tålamod

Namnlöst
Igår höll jag en föreläsning på en konferens här i Jönköping som handlade om jämställdhet bland barn och ungdomar. Det var en helt suverän konferens med spännande perspektiv från tex en förskola i Tenhult som jobbar väldigt medvetet med att behandla pojkar och flickor likadant, dom hade filmat sig själva och insett att så inte var fallet från början, inte heller bemötandet av mammor respektive pappor. Mycket intressant. Vidare fanns representanter från regionstyrelsen, flera fritidsgårdar och föreningslivet på plats. Jag berättade om mina erfarenheter gällande jämställdhet inom kanotvärlden. 

Sammanfattningsvis är min åsikt att det internationellt är riktigt illa på jämställdhetsfronten men att vi har kommit långt inom kanot i Sverige och definitivt i min klubb.

En sak som ökat jämställdhet och tjejer och killars interaktion i kanot är mixcupen där mixade K2:or tävlar mot varandra på varierade sträckor i en serie som sträcker sig över hela säsongen. Beroende på placering så får varje besättning ett visst antal lotter och efter sista deltävling koras en vinnare, helt enligt slumpen men ju bättre varje klubb har presterat desto fler lotter har de samlat på sig och därmed ökar ju sannolikheten. Ett grymt bra system som lockar såväl elit som bredd eftersom varje placering räknas och loppet är inkluderande eftersom alla kanotister är viktiga oavsett kapacitet, ålder och genus. Genialiskt och mycket uppskattat, det var faktiskt min egen far som kom på idén, honom har jag underskattat alldeles för många gånger. 

I helgen blir det första deltävlingen i årets mixcup när Vårregattan avgörs i Nyköping. Det är också årets första uttagningstävling till landslaget och en efterlängtad värdemätare efter vinterhalvårets träning.

Men tyvärr kan inte jag vara med… Jag håller på och rehabiliterar min rygg. En överansträngning helt enkelt. Jag som väldigt sällan är sjuk får alltid något form av skadesymptom när jag går över gränsen. Ja det är inte mycket svårare än så; jag gick över gränsen och min kropp sa ifrån, ryggen sa stopp och nu behöver jag ta hand om kropp och knopp. Jag har gjort en MR och fick utlåtandet: ”Din rygg ser väldigt fräsch ut med tanke på din ålder och din idrott” alltid något 😉 Fyndet var en inflammerad fasettled som stämde överrens med min smärta. Fasettlederna används vid rotation och ja bara i kanoten kan det ju bli en sisådär 50 000 rotationer i veckan… Inflammationen gör att det blir trångt och att en nerv hamnar i kläm som smärtar. Så i 2,5 vecka nu har jag kört massor med rehabträning och skonat ryggen från det som belastar, tex paddling. Den här veckan har jag faktiskt paddlat lite grann, dock inte fort.

Mitt mål är att kunna tävla igen i slutet av månaden på världscupen i Köpenhamn, går det innan så är det en bonus men jag tänker inte stressa, det har jag gjort tillräckligt därav skadan. Det är ju VM i augusti som är säsongens stora mål, men jag behöver ju visa vad jag kan innan dess för att bli uttagen. 

Nu prioriterat jag återhämtning och rehab samt strategier för att hålla i det och att skynda långsamt. Det kräver verkligen massor av tålamod att nöta småövningar och att inte köra för hårt. Nåt annat som kräver massor av tålamod just nu är min älskade son som snart fyller två och har börjat testa var gränserna går när det gäller det mesta.. Så nu är det tålamodsträning så det ryker om det, det är nyttigt för mig.
sågen
Alfons, rör inte sågen!

Vår tid är nu

Hård träning i min nya kanot

Nu har jag bara några dagar kvar här på Nelos träningscenter vid Lake Aguieir, ett av mina absoluta favoritträningsställen för träningsläger. Bra klimat, optimalt paddelvatten, relevant gym, några lagom branta löpbackar, mycket fräscht och trivsamt boende och god näringsrik mat i obegränsade mängder och allt inom ett litet område med väldigt lugna omgivningar. Dessutom finns alltid dom senaste kanoterna att tillgå och jag fick min nya Nelo cinco levererad hit och den är riktigt snabb och kursstabil och har en helt annan för. Nedan ser ni en bild med fören och fler bilder av detta fantastiska ställe.

Jag är här med mina klubkompisar Annika, Fabian, Qusay och Fredrik, jag trivs i det här gänget och för mig är det betydelsefullt med klubbgemenskap och att föra starka träningstraditioner vidare till nästa generation så att dom inte tror att det bara handlar om att köra korta sprintar och lyfta tungt i bänkpressen. Med oss har vi Åsa Eklund som skriver program, håller ihop träningen, filmar, tar tid, justerar teknik och peppar. Åsa var min tränare mellan 2001 och 2011 och vi har beslutat att samarbeta igen. Åsa är hård men inkännande och klok och hon kan otroligt mycket. Vi är med andra ord ett glatt gäng på sex personer som tränar hårt, mycket hårt. De här två veckorna bli en extra boost i träningen. Fokus ligger fortfarande på basträning men med något högre tempo. Åsa påminner ofta om att det är ett tag kvar till årets stora mål som är VM som går i augusti och på vägen fram gäller det att ha tålamod för att få en extra skjuts när det verkligen gäller.

Som sagt så är vi långt ifrån tätbebyggt område men lite folk har vi träffat. Danska A-landslaget och några ungerska killar var här tills i lördags och ett stort gäng indonesiska kanotister kom förra veckan så det är mycket folk på vattnet men vattnet är stort så det är ingen risk för trängsel. Som ni kanske ser på bilderna är det här en plats som skapar harmoni, i alla fall för mig. Här används inte mycket energi på annat utan jag hinner verkligen återhämta mig bra trots att vi tränar både extra hårt, länge och ofta. Det är inte förrän sista dagarna som vi har orkat fixa internet där vi bor. Som småbarnsmamma har jag fått en extra kick av att sova hela långa nätter, vara frånkopplad och haft tid att till exempel läsa. Och om ni känner att ni har tid att läsa en bok eller om ni helt enkelt skiter i diverse sociala medier i en vecka (för då sparar ni massor av tid) så är det en bok som jag tycker att ni ska läsa och det är Vår tid är nu av Svante Axelsson, den är viktig.

Kolla in fören på Nelo cinco

 


JKK-gänget på plats


Coach Åsa utanför gymet

Läs den!

  Goa grabbar en go vilodag

 


Kul med brorsan på plats


Jag och brorsan tränar K2

  Morgondimman lättar

 

Ännu en dag med fantastiska träningsförhållanden

 

Annika testar cincon.

Borta bra men hemma bäst

IMG_8376-1
I lördags kom jag hem till Sverige och sen dess har jag njutit av varenda sekund. Av det nordiska vårljuset som inte är bländande starkt utan uthålligt och milt, av gruset som knastrar under barnvagnsdäcken, av bekanta smaker och fräscha dofter, av en skön säng och av att höra hemma. För även om jag trivs när jag är i väg så är jag inte hemma. Jag känner mig välkommen men jag är inte en del av kulturen och strukturen.

Jag inser att ju mer jag reser desto bättre trivs jag hemma och det slår mig än en gång hur obegripligt fruktansvärt det måste vara att tvingas lämna sitt hem och mot sin vilja men för sin överlevnad tvingas flytta till till exempel det svårtillgängliga samhället Sverige. Desto större anledning för oss lyckligt lottade svennar att hälsa våra nya vänner välkomna och bjuda in och bjuda till så gott vi kan.

Våren väcker minnen och känslor och ger mig energi och trots jetlag har det varit full fart. Jag har träffat släkt och vänner och fixat och donat och idag har jag haft tre föreläsningar för högstadieeleverna på Sandaskolan och även hamnat på deras Wall of fame. Sånt där känns fortfarande märkligt, trots att jag precis har stått och berättat om mina förberedelser inför mitt femte OS så är jag ju den där vanliga Sofia som gillar att vara hemma och umgås med nära och kära.

I morgon drar jag iväg igen, det är en del av mitt jobb, en del i min satsning. Den här gången tillsammans med ett gäng glada klubbkamrater från Jönköping och vi kommer ha kul och träna hårt och det är bra för min paddling och jag vill göra jobbet för att kunna paddla fort i augusti, men oj vad jag kommer sakna min son.

Taggad , , , ,

Kalas, gala och festival

kalas
Är det kalas så är det 😉

Idag är det min födelsedag och jag tycker att det är barnsligt kul att fylla år. Idag har det dessutom varit vilodag, ja, på en måndag. Vi kör tre hårda dagar och sen en vilodag så det rullar vilken dag som är ledig och idag blev det bra tajming. Jag började dagen med att få en välbehövlig massage av den duktiga svensk-australiensiska massören Annika som jag har lärt känna här. Sen lite strandliv och tillverkning av en hallontårta och ett gäng energibollar i rawfood-anda. Inte bara supergott utan också nyttigt. Och så trevliga gäster på det. Sociala tillställningar med bra folk ger mig energi och gör mig glad.
strandliv
Full fart på stranden, mina vilodagar är sällan helt vilosamma nuförtiden 😉
rawfoodtårta
Nyttiga läckerheter, höra av er om ni vill ha recept

Jag blev också glad av många grattis hemifrån och rapporter från helgens Jönköpingsgala. Idrottspriser ligger mig såklart varmt om hjärtat och det var kul att höra att  Janni Larsson med dubbla VM-guld i jujutsu stod som värdig vinnare. Men årets mest betydelsefulla pris gick till Johanna Linder och Jönköpings kristna samarbetsråd i kategorin årets initiativ. För initiativet till kyrkklocksringning och fantastisk uppslutning den 1 maj i fjol. En historisk manifestation för att visa att vi är många som tror på alla människors lika värde, något som satte Jönköping på kartan och gör mig som Jönköpingsbo stolt.

Här på Guldkusten har jag inte varit med om varken galor eller manifestationer men dock en fantastisk kulturfestival som heter Bleach och pågår i två veckor med inspirerande gratisaktiviteter för alla åldrar varje dag, det vore något för Jönköping att ta efter. Sådant skapar samhörighet, vikänsla och mervärde. När jag har tid och ork över så har vi passat på att besöka lite olika aktiviteter i närheten. Höjdpunkten var i lördags kväll på en familjevänlig gratis utomhuskonsert med Clare Bowditch. Och ja, så var det ju det där med att 19 av 20 kvällar här är som årets bästa kväll hemma rent vädermässigt, det underlättar ju för arrangörerna. Musik- eller andra klnstupplevelser är återhämtning för min själ efter mycket nötande i kanoten.
Bleach

Vättern?

IMG_8109

Ja visst ser det ut som hemma, som att stå på Vätterstranden och titta upp mot Visingsö på en av årets vackraste dagar. Men jag är fortfarande i Australien och kortet är taget i söndags, från en färja på väg till Fraser Island. Jag är halvvägs in i lägret nu och väldigt sliten, mycket hårda pass blir det, så två extra vilodagar och en liten tripp norrut i helgen gjorde susen för både kropp och själ.