En liten mjukstart…

Tidig morgon i Sevilla; Åsa tillsammans med Thomas och Juan från Bosön förbereder inför en lång testdag.

Mitt junioruppdrag som förbundskapten är ett mycket säsongsberoende jobb. Jag har redan planerat och strukturerat en hel del, skrivit verksamhetsberättelse och kontaktat mina adepter, men så mycket hands on har det inte varit i den rollen än. Men med mycket kort varsel så fick jag frågan om jag kunde tänka mig att hoppa in och vara assisterande coach för seniorlandslaget i två veckor på deras läger i Spanien. En av tränarna hade skadat sig och kunde inte flyga ner och ja, jag sa ja. Så det blev två intensiva veckor i Sevilla. Mycket lärorik för mig och jag tror att jag hade saker att dela med mig av till dom aktiva också.

 

Vilken skillnad det är att vara tränare istället för aktiv. Jag minns det som igår när jag var på läger på samma ställe som aktiv för drygt 10 år sedan men utsikterna och insikterna är helt annorlunda från coachbåten jämfört med kanoten och mycket vatten har runnit under broarna, inte bara i Sevilla utan även hos mig, speciellt dom sista åren och jag såg allt med lite andra ögon trots att lukterna i gymet och smakerna av maten var samma som då. Och trött blev jag, fast på ett helt annat sätt. Som ledare är man ju på G hela dagen. Dom aktiva tränade i lite olika grupper och ibland på olika tider så då blev det dubbla pass i coachbåten och vissa dagar var testdagar med ett utspritt schema. Och mellan passen händer det alltid saker som behöver tas ställning till och grejas med och dom aktiva har frågor och funderingar enda fram på småtimmarna.

 

Men det var väldigt kul och givande på så många plan. Jag fick ju förmånen att jobba tillsammans med Åsa Eklund min forna tränare som numera är en av förbundstränarna till seniortruppen. Hatten av för henne, vilket jobb hon gör och vilket öga hon har för teknik, inspirerande. Det jag kunde komplettera med var mitt färska minne av hur det var när jag var aktiv. Att man som aktiv ogillar allt krångel och allt som kräver något extra utöver träningen, att dom aktiva helt enkelt inte vill snacka skadeförebyggande åtgärder på sin lediga eftermiddag. Även jag har en god känsla för teknik och jag tror jag kan känna av hur jag ska ta olika sorters människor även när dom är slitna och frustrerade. Att handskas med missnöjda elitidrottare är inte lätt, men när dom är nöjda så är energin outsinlig och det var ett härligt gäng att ha att göra med och ja, jag vill fortsätta coacha.

OS år

Det är 2016. Snart har en hel månad av året gått och jag har inte skrivit här, jag har inte ens tänkt på att skriva här. Det är 2016. Det är OS-år och för mig är det fokus, utöver det vanliga. Det är ett driv en vilja och ett löfte. Resultat går aldrig att lova men jag har lovat att fokusera, skärma av och skala bort. Fokusera på min satsning och det som gör mig bättre, fortsätta umgås med människor jag tycker om och som ger mig energi men ta bort sådant som inte tillför och som tar energi. Det går bra, det går väldigt bra. Jag slår på och av och när jag är på då är jag på och jag märker resultat. Det går bra nu.

Vinterträning
Jag är inne på fjärde veckan av 2016. Fjärde veckan av mycket bra allmänträning. Skidor, simning, tungt gym, paddelmaskin och allt med mycket bra kvalitet. Min kropp svarar väldigt bra på varierad träning och trots att jag ”bara” har kört paddelmaskin 3-4 gånger/vecka till förmån för annan träning så går jag framåt även där. Och det är lite min melodi att inte paddla för mycket utan göra många olika saker som stärker mig såväl mentalt som fysiskt och håller mig skadefri. Snart blir det paddling ute igen, jag åker till Florida på fredag. Där blir det mycket paddling på vattnet såklart men inte till överdrift utan i balans och i samklang med gym, löpning och simning. Och den här omgången blir jag ”bara” borta 2 veckor innan jag kommer hem, kör allmänträning, laddar om och drar iväg igen.

Paddelmaskin är inte kul men det är jobbigt och givande

Kval
Nog om träningen, vart ska nu detta leda? Vad är årets mål? Är jag klar för OS? Jag har fått dessa frågor från såväl vänner som bekanta, okända som journalister och det är därför jag skriver här för att berätta hur det ligger till och vad jag har i skallen när jag pressar mig uppför Hallbys brantaste backe för åttonde gången, drar mig upp i chinsstången en gång till eller river loss i paddelmaskinen så att det svider i lungor och lemmar.

För er som inte orkar läsa utan hellre lyssnar så kan jag rekommendera intervjun som Radiosportens Paul Zyra gjorde med mig precis innan jul. Lyssna här. I intervjun förklarar jag läget med tuffa kvalregler, fokus och ny besättning.

2016 bjuder på en säsong fylld av spänning och nyheter. Den största nyheten är att jag kommer köra K2 med Karin Johansson och jag är taggad för mitt uppdrag. Vårt uppdrag; Att vinna den europeiska OS-kvaltävlingen som avgörs 18-19 maj i tyska Duisburg. Jag är alltså inte OS-klar men jag har en god chans i maj och fram till dess är det fokus på 500m som ska paddlas så snabbt som möjligt, den här gången kör jag kvalet i en K2.a.

Karin fram och jag bak från ett K2-pass i Florida i höstas

Karin är en riktig bullterrier, stark som tusan och ger sig aldrig. Det är inte för inte som hon går under smeknamnet ”Sluggo”. Hon tränar mer än dom flesta, är stabil och lojal och har rutin. Hon är 29 år och har varit med i landslaget sen 2005 då vi tog våra första mästerskapsmedaljer tillsammans i K4. Karin körde K2 med Josefin Nordlöw på OS i London och fixade OS-kvalet i maj samma år. Så hon är att räkna med, vi är att räkna med. Och mitt mål är att kvala i maj och att paddla fortare än någonsin i augusti.

Det är 2016. Snart har en hel månad av året gått och jag har inte skrivit här, jag har inte ens tänkt på att skriva här. Det är 2016. Det är OS-år och för mig är det fokus, utöver det vanliga. Det är ett driv en vilja och ett löfte. Resultat går aldrig att lova men jag har lovat att fokusera, skärma av och skala bort. Fokusera på min satsning och det som gör mig bättre, fortsätta umgås med människor jag tycker om och som ger mig energi men ta bort sådant som inte tillför och som tar energi. Det går bra, det går väldigt bra. Jag slår på och av och när jag är på då är jag på och jag märker resultat. Det går bra nu.

Vinterträning
Jag är inne på fjärde veckan av 2016. Fjärde veckan av mycket bra allmänträning. Skidor, simning, tungt gym, paddelmaskin och allt med mycket bra kvalitet. Min kropp svarar väldigt bra på varierad träning och trots att jag ”bara” har kört paddelmaskin 3-4 gånger/vecka till förmån för annan träning så går jag framåt även där. Och det är lite min melodi att inte paddla för mycket utan göra många olika saker som stärker mig såväl mentalt som fysiskt och håller mig skadefri. Snart blir det paddling ute igen, jag åker till Florida på fredag. Där blir det mycket paddling på vattnet såklart men inte till överdrift utan i balans och i samklang med gym, löpning och simning. Och den här omgången blir jag ”bara” borta 2 veckor innan jag kommer hem, kör allmänträning, laddar om och drar iväg igen.

Paddelmaskin är inte kul men det är jobbigt och givande

Kval
Nog om träningen, vart ska nu detta leda? Vad är årets mål? Är jag klar för OS? Jag har fått dessa frågor från såväl vänner som bekanta, okända som journalister och det är därför jag skriver här för att berätta hur det ligger till och vad jag har i skallen när jag pressar mig uppför Hallbys brantaste backe för åttonde gången, drar mig upp i chinsstången en gång till eller river loss i paddelmaskinen så att det svider i lungor och lemmar.

För er som inte orkar läsa utan hellre lyssnar så kan jag rekommendera intervjun som Radiosportens Paul Zyra gjorde med mig precis innan jul. Lyssna här. I intervjun förklarar jag läget med tuffa kvalregler, fokus och ny besättning.

2016 bjuder på en säsong fylld av spänning och nyheter. Den största nyheten är att jag kommer köra K2 med Karin Johansson och jag är taggad för mitt uppdrag. Vårt uppdrag; Att vinna den europeiska OS-kvaltävlingen som avgörs 18-19 maj i tyska Duisburg. Jag är alltså inte OS-klar men jag har en god chans i maj och fram till dess är det fokus på 500m som ska paddlas så snabbt som möjligt, den här gången kör jag kvalet i en K2.a.

Karin fram och jag bak från ett K2-pass i Florida i höstas

Karin är en riktig bullterrier, stark som tusan och ger sig aldrig. Det är inte för inte som hon går under smeknamnet ”Sluggo”. Hon tränar mer än dom flesta, är stabil och lojal och har rutin. Hon är 29 år och har varit med i landslaget sen 2005 då vi tog våra första mästerskapsmedaljer tillsammans i K4. Karin körde K2 med Josefin Nordlöw på OS i London och fixade OS-kvalet i maj samma år. Så hon är att räkna med, vi är att räkna med. Och mitt mål är att kvala i maj och att paddla fortare än någonsin i augusti.

Artikel om min OS-satsning i DN

I dag så här dan före dan råder en del julstress för dom flesta. så även för mig… Idag blir det enbart förmiddagsträning och sen fix och trix inför morgondagen då det ska firas ordentligt med en väldig massa härlig släkt. Om ni har en stund över i stöket så kan ni idag läsa om min satsning i Dagens Nyheter och om ni vill läsa den digitalt eller helt enkelt när och varsomhelst så finns artikeln även på nätet:  http://www.dn.se/sport/fjardeplatsen-i-london-drev-paldanius-vidare/

Hemfärd

Är på väg hem från Florida. Sista stoppet här i Frankfurt och lite tid att reflektera över träningen och mina mål för 2016. Jag är väldigt nöjd med träningen i Florida. Efter en skadefylld säsong är det mycket värt för mig att kunna köra tre hårda veckor utan besvär och dessutom göra grymt bra ifrån mig. Vi körde test på 5*2000m med så bra snittid som möjligt, helt enkelt för att mäta den aeroba kapaciteten och jag gjorde nytt PB. Det här var 12:e gången som jag var i Florida så jag har kört samma pass på samma sträcka ett antal gånger.

Dessutom gjorde jag ett riktigt bra gymtest med PB i det uthålliga testet i bänkdrag och jag har äntligen blivit smärtfri i vänster axel efter cykelolyckan i somras så kroppen och grundkapaciteten är kanon för att ladda på inför kommande säsong.

Just nu är jag riktigt sliten så det blir några lugnare dagar hemma. Men sen är det dags för en period med allmänfys, paddelmaskin och tyngre gym. Jag ser fram emot den perioden. Efter 10 paddelpass per vecka i Florida blir det skönt för både kropp och knopp att röra sig på lite andra sätt.

Men bäst av allt blir att komma hem till min familj och till Sverige. Jag är så tacksam över att det som jag kallar hem finns kvar och att jag får leva med mina nära och göra det jag brinner för (och dessutom har en kropp som svarar bra på träning). Det kan en inte ta för givet i den värld vi lever i.

I Florida

Helt plötsligt blev det väldigt kallt i Sverige och inte så lämpligt för paddling längre. Så jag tog flyget till en annan kontinent och är nu i Florida på tre veckors läger tillsammans med mina svenska landslagskollegor och en hel del internationella konkurrenter. Det svenska laget har redan varit på plats i några veckor och danska laget har varit här et tag men på samma plan som mig över Atlanten var hela tyska damtruppen, ett gäng norska grabbar och mina två favorit-slovakiskor Martina och Ivana. Alla var vi helt ovetandes om varandra men på väg med samma plan mot samma mål såväl geografiskt som bokstavligt. Och väl på plats här så märks det att ett OS-år närmar sig, kanotisterna här är lite mer laddade eller mycket mer spända eller ovanligt förväntansfulla eller destruktivt mer otåliga om jag jämför med min upplevelse från andra år.

Jag fokuserar på mig själv och vad jag behöver göra utan att bli stressad av att en del redan har farten uppe och att andra paddlar fler mil på en vecka än vad jag gör på två. Men det är inte lätt när en är tävlignsmäniska… Det gäller att hålla huvudet både rakt, högt och framför allt kallt och att hålla i glädjen. Och det är här jag använder min rutin. Det spritter i min kropp nu. Jag har kommit hit med en lugn träningsvecka i ryggen och jag vill paddla lika fort som dom som acklimatiserat sig ett tag så jag har både energi och vilja; en fantastisk men också farlig kombination som om den blandas med otålighet kan bli lite väl bra, i alla fall för mig, vi är ju alla olika och tål olika mycket träning. För mig handlar det inte längre om att alltid vara på tårna eller att göra lite mer, nu måste jag vara smart och det är ju där min rutin kommer in.

Just rutin pratade jag om idag med DN-reportern Sven Gustavsson som egentligen skriver om hockey från Tampa som ligger på andra sidan Florida, vi är vid Atlantkusten, men var här och gjorde ett litet reportage. Till reportaget tog Evelina Menning fantastiska bilder som visar glädjen och energin jag känner, ni ser väl? Och ser ni det goa vädret som vi har här? En och annan regnskur har det varit sen jag kom men det är riktigt varmt och gott och upplagt för väldigt bra träning. Smart träning.

Höstträning med rätt blodsockernivå

 

Jag fick en förfrågan via hemsidan om jag fortfarande är på semester. Det fick mig att ta tag i uppdatering här  för att berätta hur det står till: Jag hade en väldigt skön semester; helledig från träningen i två veckor varav en vecka tillbringades på varmare ort med familjen, riktigt gott.

Men sen tre veckor tillbaka är det höstträning som gäller. För mig betyder det grundträning och jag gillar det. Dels för att jag älskar hösten, speciellt den här hösten; vädret har varit riktigt bra, och dels för att det innebär en nystart med, kul, skräddarsydd och varierad träning. Tid för att jobba med just det jag behöver jobba med. Tid att verkligen fokusera på varje paddeltag utan en tävling runt hörnet. Tid för att lägga grunden inför nästa år både på land och i kanoten. Så det blir paddling och styrketräning och löpning och simning i en härlig blandning.

Dessutom är det här tiden som det går att slipa på vissa detaljer, öka rörligheten här och styrkan där och att jobba hårt på att ändra vissa invanda beteenden; allt för att skapa förutsättningar för att kunna prestera så bra som möjligt på det europeiska OS-kvalet i maj nästa år och sen på OS i Rio. Då och hela vägen fram gäller det inte bara att träna hårt utan även smart och att återhämta mig smart också. Genom en liten nål i magen och tillhörande mätare har jag registrerat mina blodsockernivåer under en tuff träningsvecka och med hjälp av SOK:s dietist Linda Bakkman utvärderat och fått tips på relevanta förbättringar.

Läs mer om blodsockertestet och vad det gav mig här: http://sok.se/arkiv-for-artiklar/2015-11-02-vardefull-ogonoppnare.html och ännu mer om blodsockertestningnen här: http://sok.se/arkiv-for-artiklar/2015-10-26-pedagogiska-matningar-for-battre-prestationer.html

Säsongsavslut

 

Vilken fantastisk helg Rocksjön bjöd på. Sol och lugnt vatten, startgrindar och bra arrangemang och själv bjöd jag på spännande lopp. Jag är inte helnöjd med min insats kände mig en aning spänd; jag har ju inte tävlat i Sverige tidigare i år och jag tycker alltid att det är svårast att tävla i Sverige, jag har lättare att höja mig internationellt. Helgens slutresultat blev ändå mycket bra; guld på K1 500 och K1 5000, silver på K1 200 och K1 1000 och brons i K2 mix. Min huvudkonkurrent i helgen var Karin från Lidköping som var i riktigt bra slag. Det var gott att vinna min favvodistans K1 500 även om jag som sagt inte var helnöjd med själva loppet. Jag värderar alltid loppen mer efter min egen insats och prestation än efter själva resultatet. Jag tävlar såklart för att vinna men egentligen tävlar jag nog mest mot mig själv.

Mitt bästa lopp i helgen var K1 200 där jag var väldigt nära segern. Och det var längesen sist jag var nära en 200 seger. Snabbheten har jag efter min graviditet haft svårt med men jag har jobbat extra med den sen ryggen blev bra. Nu när jag har hittat min inre bålstabilitet har snabbhetsträningen gett resultat, riktigt kul. På långloppet utnyttjade min nyvunna snabbhet och var taktisk och spurtade om på slutet. Men bäst av allt är att kroppen är hel och att den klarar av en sådan här tuff helg med många maxlopp. För 2,5 månad sen kändes det som en omöjlighet men nu funkar det riktigt bra.

Och nu är säsongen 2015 över. Jag har redan börjat klura på förbättringsåtgärder och nya träningsformer inför nästa år, men nu släpper jag allt ett litet tag och tar riktig semester tillsammans med mina grabbar.

Höstregattan i helgen

 

Rune tar årets sista Vätter-dopp när jag precis har avslutat måndagens morgonpass i fina höstföhållanden.

Nu är hösten här. Det luktar friskt, luften är hög och mornarna lite krispiga. Ett annat tecken är att Rune 90+ tog årets sista Vätterdopp i början av veckan. Han brukar alltid hoppa ifrån bryggan vid kanotklubben när jag kliver upp från mitt morgonpass. Men nu blir det inte fler dopp utomhus i år för honom har han sagt. Lite vemodigt, precis som att i helgen går säsongens sista kanottävling; Höstregattan. Hela Sverige-eliten samlas på Rocksjön för att tävla om åtråvärda platser till vinterns landslagsläger och framtida satsningar. För mig blir det första svenska tävlingen i år och en viktig avstämning mot de andra svenska tjejerna. Det är ju max tre svenska tjejer som kan kvala till OS på OS-kvalet i maj nästa år och Höstregattan är en av uttagningarna på väg dit. Jag är taggad och min kropp är hel. Jag har tränat bra och varit mycket inspirerad sista tiden så jag ser fram mot en spännande helg med höstsol och många lopp. Om ni vill komma och kika så hittar ni programmet här. Och vill ni spetsa in er på finalerna så ligger mina till så här:

Lördag
11.40 Final K1 1000
16.45 Final K1 200

Söndag
13.16 Final K1 500
15.04 Final K1 5000m
16.00 K2 mix 1250m
Min favvodistans är 500 men som publik kan jag rekommendera söndagens längre lopp med vändningar då det kan hända mycket.
Väl mött fina höst och bästa besökare

4:a i Rio

 

Jag är på väg hem från Rio, vilken stad! Både högt och lågt såväl bildligt som bokstavligt. Så vackert men långt ifrån välbevarat. Det var väldigt kul att tävla igen och jag känner att jag redan har hoppat upp ett steg sen VM. Min semifinal här var riktigt bra och väl i finalen blev jag 4:a inte alls långt ifrån medaljerna. Såväl teknik som lopplan funkade kanon.

Sjön som kanottävlingarna går på är vackert belägen centralt mellan bergsknallar, stranden och favelerna men vattnet är förorenat och det som påverkar mest under tävling är allt sjögräs som växer så fort att arrangörerna inte hinner med att ta bort det. Det sistnämnda ska förhoppningsvis vara åtgärdat till nästa år men föroreningarna är det nog värre med tyvärr.

Det är lite så med Rio över lag. Att det ser väldigt bra ut först men så ser en något från en annan vinkel så finns det en del misär. Men invånarna bjuder på sig själva och stämningen är glad åtminstone från oss turister sett och vi har dessutom kul tillsammans

Den här resan har vi haft tid och möjlighet att njuta lite mer av omgivningarna är vanligt och det har vi definitivt gjort. Så förutom att tävlat så har kikat på den blivande OS-byn, betraktat stan från den berömda Sockertoppen, sett den världsberömda Jesus-statyn på nära håll, badat och vandrat längs Copacabana och Ipanema beach, tittat på beach-volley world tour, fascinerats av favelerna, pratat med lokalbefolkningen på en bar inne i down town och på gymet, köpt turistgrejer av barn som måste hjälpa till med försörjningen och njutit av färsk frukt som mognat på plats. Och nu när det är dags att kliva på planet ska det bli väldigt skönt att komma hem, men med mig tar jag en stark längtan att återvända nästa sommar och att då vara ännu starkare och snabbare. Det är kanon att nu ta med mig ännu starkare målbilder som både smakar, luktar och känns till vinterhalvårets hårdkörning.

För-OS

 

I vanliga fall när jag kommer hem från VM så brukar jag vara helt matt och inte vilja ta ett paddeltag till på lääääänge men i år är det annorlunda. Visst var jag trött efter VM men grundenergin och hungern finns kvar. Den här säsongen har ju just börjat för mig så det går bättre och bättre och jag har faktiskt varit sugen på att träna lite i veckan och så har jag hållt motivationsföreläsning för Elite hotells ägare från hela Sverige som hade konferens i Jönköping på Spira och jag gjorde entre på vattnet såklart. Jag har även njutit av hemma och framför allt en fin helg med nära och kära.

Nu är jag redan på väg ut i världen igen. Jag sitter på Frankfurts flygplats och snart bär det av till Rio där jag ska köra för-OS, en testtävling på OS-banorna. Vi är 4 tjejer och 3 killar från Sverige som är här och förutom att tävla och skapa goda minnen på OS-vattnet samt bekanta oss med tävlingsplatsen och få en bild av den kommande OS-byn inför nästa år så ska vi passa på att utforska omgivningarna så att det är gjort också. Låter riktigt kul tycker jag.

Det enda som bekymrar mig är att vattnet vi ska paddla på är väldigt förorenat… Hemma på Vättern har jag en klubbkamrat som har med sig ett långt sugrör på paddelpassen och dricker direkt ur Vättern när hon blir törstig men på kanotbanorna sägs det att en blir magsjuk av två matskedar…. Jag kommer alltså undvika att doppa händerna i vattnet och sen ta mig i ansiktet och hur det går och hur tävlingen går och hur Rio är kommer jag berätta mer om sen. Spännande eller hur!

PS Den övre bilden är från OS i London 2012 när jag, Josefin och Karin körde presskonferens. Karin sitter här på flygplatsen bredvid mig. Josefin säger sig ha lagt paddeln på hyllan (men ibland tar hon fram den) men vi hörs titt som tätt och senast idag hörde hon av sig och påminde om att njuta i Rio, för just för-OS är ju väldigt avslappnat i jämförelse med det stora eventet nästa år då det verkligen ska levereras, och nu finns det större möjligheter att kolla in annat än tävlingsbanan. Nedre bilden är från Vättern, såklart